hatarallasombloggar

Fan nu får det vara nog, efter 3månaders konstant snabbmats ätande har kroppen tagit för mycket stryk. Att gå ned med sopparna har blivit till ett helvete, att behöva gå ned och sen upp igen för trapporna.

 Att inte orka genomföra en hel match i innebandy i div.2 är fan kasst. Man börjar känna hur dem sämre spelarna känner, att man håller inte måttet.  

Värsta som finns just nu är att se gamla gubbar och tanter vara ute och springa, det är nästan så man tittar bort.

Varför klarar man inte av det själv, att gå ut och gå när dem är ute och springer? Varför ska det vara så svårt.

Det jag behöver göra är att komma igång med det, att det blir till en vana, som att borsta tänderna innan man ska sova. Nått man bara gör för det ska göras. Tillstut sitter det där.

Så i morgon Måndag (2010.10.04) börjar helvetet.

Jag har lovat Ida att jag ska bära på en tvättbräda till sommaren 2011. Det är nått som jag inte kommer greja men jag ska göra mitt yttersta för att uppnå det. Ska börja se det som en möjlighet, inte som något omöjligt.

Godiset på kvällen ska bytas ut mot en frukt.

Läsken ska längre inte köpas, det finns vatten.

Kebabgubben ska längre inte gynnas med mina pengar, det finns pizza, skoja bara. Skräpmat aldrig mer!

Det nya livet startar i morgon Måndag på riktigt, PÅ RIKTIGT! Det ända onyttiga jag kommer trycka i mig är ett par öl någon helg då och då. Det får man unna sig själv med.

Tänkte lägga upp ett par bilder som ska hjälpa mig genom det här.

 



Om 2 veckor räknar jag med att kunna se mig själv i spegeln och tänka, det var inte så svårt. Det behövdes bara lite
jävlarennama. Kan kunna stå där och se att det resultat, och det vet jag att det kommer det att göra.

Så min kropp och själ kommer att utsättas för ett exkrement närmsta tiden framöver, eller under en väldigt lång tid. Hur det går återstår och se. Men min vardag kommer kännas mycket bättre. Min sömn kommer förbättras avsevärt, och mina matvanor. Orken kommer inte ta slut innan jag ens hunnit börja.